Här händer det inte så mycket. Plockade bort alla agrafferna igår, vilket var mer eller mindre smärtfritt till skillnad från vad jag hört från någon. Visst, det "nöp" till vid någon enstaka agraff, men abslut inga problem.
Härligt att vara av med dem, det stramar mindre i såret nu.
Nästa "event" är återbesök för att träffa kirurgen den 21:a december...
2012-12-14
2012-12-10
Väsentligheter....
Darling E skrev om mig i ett inlägg för någon vecka sedan, och i min kommentar till det inlägget så skrev jag att jag börjat omvärdera vad som är viktigt eller inte, och nu vill hon, frågvis som hon är, veta vad jag menade med det!
Det är helt enkelt så här: jag har aldrig varit en särskilt spontan eller impulsiv person, så jag är inte riktigt sån att jag bara kommer på att "Nu vill jag göra det här" och så gör jag det. I stället så tänker jag "Nu vill jag göra det här", men sedan rinner det ut i sanden i avvaktan på något slags planering som aldrig blir av, och sedan sitter man och ångrar sig att det inte blev gjort.
I samband med beskedet om min tumör så fick jag lite känslan av att jag inte skulle få tid att göra allt som jag (eventuellt) skulle vilja göra: resa till New York och gå på Metropolitan, resa till Kina, eller varför inte resa till Darling E och hälsa på?!
Som det känns just nu, dvs i princip som innan jag fick tumör-beskedet, så vet jag faktiskt inte om det kommer att bli så mycket skillnad i praktiken, men jag tror i alla fall att jag insett att livet faktiskt är begränsat och att det gäller att passa på så länge man kan!
(vilket kommer att innebära att jag skall försöka övervinna min känsla av att komma och tränga mig på och störa, och faktiskt komma iväg till Darling E på vårkanten någon gång... :-)
Det är helt enkelt så här: jag har aldrig varit en särskilt spontan eller impulsiv person, så jag är inte riktigt sån att jag bara kommer på att "Nu vill jag göra det här" och så gör jag det. I stället så tänker jag "Nu vill jag göra det här", men sedan rinner det ut i sanden i avvaktan på något slags planering som aldrig blir av, och sedan sitter man och ångrar sig att det inte blev gjort.
I samband med beskedet om min tumör så fick jag lite känslan av att jag inte skulle få tid att göra allt som jag (eventuellt) skulle vilja göra: resa till New York och gå på Metropolitan, resa till Kina, eller varför inte resa till Darling E och hälsa på?!
Som det känns just nu, dvs i princip som innan jag fick tumör-beskedet, så vet jag faktiskt inte om det kommer att bli så mycket skillnad i praktiken, men jag tror i alla fall att jag insett att livet faktiskt är begränsat och att det gäller att passa på så länge man kan!
(vilket kommer att innebära att jag skall försöka övervinna min känsla av att komma och tränga mig på och störa, och faktiskt komma iväg till Darling E på vårkanten någon gång... :-)
2012-12-07
2012-12-07
Hemma igen, efter några dagars behandling på sjukhus. Mår betydligt mycket bättre. Mitt operationssår varar fortfarande något, men nu har odlingssvaren kommit och jag har bytt antibiotika från och med idag till en mer specialiserad version, så det skall nog ordna sig!
2012-12-06
2012-12-06
Howdie, darling chipmunks!
En fråga till er som kanske vet mer än jag: har det blivit omodernt med antibakteriell sårtvätt, t.ex med klorhexidinsprit??
I min lilla värld som kan vara väldigt begränsad ibland så tvättar man variga sår för att helt enkelt få bort så många bakterier som möjligt på mekanisk väg.
Så här ser det ut hittills:
Tis morgon: akutläkaren klämde, sköljde och satte på nytt förband. Ok, även om jag kanske hade föredragit något annat än saltvatten som tvättvätska.
Tis kväll: förbandet helt genomvarigt, men när jag frågade sköterskan så sade hon att de inte byter förband på kvällar och att det är bättre att vänta till morgonen efter.
Ons morgon: en av de bättre sköterskorna kom för att byta förband. Med sig hade hon "patientvårdsbricka 1A" med en plastpincett, 4 st små bomullstussar i storleksklassen som min lillfingernagel ungefär, samt en yttepytteliten flaska med saltvatten, detta för att tvätta ett sår som är ungefär 35x5 cm...
Ons kväll: en annan sköterska kommer för att byta förband. Hon har i alla fall med sig lagom stora svampliknande kompresser att"gnugga" runt med, men.... samma gamla vanliga saltvatten!
Vad är det för vits egentligen att t.ex sprita händerna, lysknappar osv om vi ändå inte avänder något antibakteriellt direkt på såren??
Näe, ge hit en äkta distriktssköterska från 50-talet så skulle jag inte behöva sitta här och ha tråkigt....
PS: det kan ju vara så att jag har missuppfattat saltvattnet, men det är i alla fall det sköterskorna säger, och vid de tillfällen som dag sett flaskan så har det varit nacl-lösning!
En fråga till er som kanske vet mer än jag: har det blivit omodernt med antibakteriell sårtvätt, t.ex med klorhexidinsprit??
I min lilla värld som kan vara väldigt begränsad ibland så tvättar man variga sår för att helt enkelt få bort så många bakterier som möjligt på mekanisk väg.
Så här ser det ut hittills:
Tis morgon: akutläkaren klämde, sköljde och satte på nytt förband. Ok, även om jag kanske hade föredragit något annat än saltvatten som tvättvätska.
Tis kväll: förbandet helt genomvarigt, men när jag frågade sköterskan så sade hon att de inte byter förband på kvällar och att det är bättre att vänta till morgonen efter.
Ons morgon: en av de bättre sköterskorna kom för att byta förband. Med sig hade hon "patientvårdsbricka 1A" med en plastpincett, 4 st små bomullstussar i storleksklassen som min lillfingernagel ungefär, samt en yttepytteliten flaska med saltvatten, detta för att tvätta ett sår som är ungefär 35x5 cm...
Ons kväll: en annan sköterska kommer för att byta förband. Hon har i alla fall med sig lagom stora svampliknande kompresser att"gnugga" runt med, men.... samma gamla vanliga saltvatten!
Vad är det för vits egentligen att t.ex sprita händerna, lysknappar osv om vi ändå inte avänder något antibakteriellt direkt på såren??
Näe, ge hit en äkta distriktssköterska från 50-talet så skulle jag inte behöva sitta här och ha tråkigt....
PS: det kan ju vara så att jag har missuppfattat saltvattnet, men det är i alla fall det sköterskorna säger, och vid de tillfällen som dag sett flaskan så har det varit nacl-lösning!
2012-12-04
2012-12-04
Vaknade strax efter 02:00 och behövde gå på toa.
Märkte efter ett tag att det rann var från mitt sår.
Skall jag vara ärlig: för 4-5 år sedan hade jag nog klistrat över ett plåster, gått och lagt mig och tagit det med vårdcentralen när de öppnar.
Så icke numera! Jag ringde 1177 och frågade vad de tyckte, och de tyckte nog att jag skulle åka till akuten. Klädde därför på mig och beställde en taxi.
Väl framme vidtog lite pappersexercis, men det innebär att jag inatt knäckt fribeloppsgränsen så nu betalar jag inget mer de närmsta 10 månaderna för läkar- eller specialister.
Pappersexercisen tog väl 5 minuter, och efter det kom jag direkt in till sjuksköterskan på triagen. Hon tog diverse prover och tog mig med till ett rum för att träffa läkaren. Det tog däremot lite längre tid innan han dök upp, kanske en halvtimme (obs: fortfarande snabbt som jag ser det). Han konstaterade att jag fått bakterieinfektion under huden i op-såret, och sedan tvättade han och en undersköterska bort så mycket de kunde, satte antibiotikadropp och lade in mig på avd 30 igen.
Efter det har det inte hänt så mycket tyvärr. Har fått en påse med antibiotikadropp till, men det är ingen som tittat på såret, ingen som frågat om jag vill ha en Alvedon eller två, ingen som frågat hur det känns med såret osv....
Uppdatering: jag dristade mig till att fråga sjuksköterskan om min Fragminspruta, och då talade hon snorkigt om att hon höll på med medicinerna, och att jag inte var enda patienten.... så vi får väl se om jag får den...
Uppdatering II: jodå, jag fick min fragmin cirkus 45 min sent, och mina Alvedon, och lite mer antibiotikadropp, så nu är jag nästan glad och nöjd igen!
Märkte efter ett tag att det rann var från mitt sår.
Skall jag vara ärlig: för 4-5 år sedan hade jag nog klistrat över ett plåster, gått och lagt mig och tagit det med vårdcentralen när de öppnar.
Så icke numera! Jag ringde 1177 och frågade vad de tyckte, och de tyckte nog att jag skulle åka till akuten. Klädde därför på mig och beställde en taxi.
Väl framme vidtog lite pappersexercis, men det innebär att jag inatt knäckt fribeloppsgränsen så nu betalar jag inget mer de närmsta 10 månaderna för läkar- eller specialister.
Pappersexercisen tog väl 5 minuter, och efter det kom jag direkt in till sjuksköterskan på triagen. Hon tog diverse prover och tog mig med till ett rum för att träffa läkaren. Det tog däremot lite längre tid innan han dök upp, kanske en halvtimme (obs: fortfarande snabbt som jag ser det). Han konstaterade att jag fått bakterieinfektion under huden i op-såret, och sedan tvättade han och en undersköterska bort så mycket de kunde, satte antibiotikadropp och lade in mig på avd 30 igen.
Efter det har det inte hänt så mycket tyvärr. Har fått en påse med antibiotikadropp till, men det är ingen som tittat på såret, ingen som frågat om jag vill ha en Alvedon eller två, ingen som frågat hur det känns med såret osv....
Uppdatering: jag dristade mig till att fråga sjuksköterskan om min Fragminspruta, och då talade hon snorkigt om att hon höll på med medicinerna, och att jag inte var enda patienten.... så vi får väl se om jag får den...
Uppdatering II: jodå, jag fick min fragmin cirkus 45 min sent, och mina Alvedon, och lite mer antibiotikadropp, så nu är jag nästan glad och nöjd igen!
2012-12-01
2012-12-01 (just nu)
....och nu kommer vi egentligen fram till det som Jerry efterfrågade nämligen hur jag mår just nu!
Jag mår i mitt tycke förvånansvärt bra!
Ja, jag har ont när jag reser mig och en liten stund efter att jag kommit upp, men sedan funkar det ända tills att jag skall sätta mig ner igen. Samma sak så är det hemskt att vända sig i sängen, men med lite planering så går det med.
Är dessutom lite halvtaskig i magen, men det är nog en kombination av dålig sömn, lite mat, morfinbedövning av tarmarna och för mycket kaffe (på fastande mage). Det skall vi nog kunna fixa till med lite lagoma mängder med havregrynsgröt!
Får också lite febertoppar då och då, men det blir mindre och mindre.
Jag mår i mitt tycke förvånansvärt bra!
Ja, jag har ont när jag reser mig och en liten stund efter att jag kommit upp, men sedan funkar det ända tills att jag skall sätta mig ner igen. Samma sak så är det hemskt att vända sig i sängen, men med lite planering så går det med.
Är dessutom lite halvtaskig i magen, men det är nog en kombination av dålig sömn, lite mat, morfinbedövning av tarmarna och för mycket kaffe (på fastande mage). Det skall vi nog kunna fixa till med lite lagoma mängder med havregrynsgröt!
Får också lite febertoppar då och då, men det blir mindre och mindre.
2012-12-01
Dags att åka hemåt idag tydligen!
Pratade med morgonsköterskan om mina problem med att få igång magen (tydligen ett tämligen vanligt problem med EDA i och med att alla tarmrörelser också blir bedövade), och fick lite medicin mot det.
Min rumskompis åkte för övrigt hem igår (den 29:e) så natten har varit lugn och härlig!
Pratade med läkaren när han kom på förmiddagsronden, och jag kan förstå hans argument att jag inte blir bättre där än här hemma så fort de medicinska problemen var klara.
Lustigt nog får jag inte Oxycontin som komplement till Alvedon för att ta mig genom en hel dag, utan helt plötsligt byter man till Tradolan utan att jag hinner prova Tradolan på avdelningen?! Innebär ju bara att jag inte kommer att våga ta det....
Dusch, och efter duschen hade läkaren kollat min journal eftersom jag bitchat mig om varför jag inte fått någon information om 8-timmarsoperationen. Det berodde på att tumören satt så nära levern att kirurgerna fick kapa ett och ett blodkärl eftersom de inte ville riskera att skada levern. Tänk vad enkelt det hade varit om de berättat det på en gång....
Lunch och sedan när jag väntade på mina föräldrar kom en undersköterska/biträde (?) och sade att hon skulle byta plåstret över mitt operationsärr, och jag protesterade för att det var ju faktiskt hyfsat snyggt (kolla på hur kanterna är perfekt klistrade), men hon lyssnade inte eftersom det var "blodigt". Sedan kom hon med ett nytt plåster som var alldeles för kort (vilket jag påpekade och hon sade "nähä"). Sedan när hon tagit av mitt perfekt klistrade plåster så konstaterade hon också att det är alldeles för kort.
Kunde ju inte motså att visa hur mitt agraff-zickzack-sår ser ut (men ni tittar på egen risk)!!!
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Sen när biträdet kom tillbaka så konstaterade hon att det inte fanns några längre plåster på avdelningen, så nu har jag fått två olika plåster slarvigt ihopklistrade. Usch, så irriterad jag blir! Kommer dessutom att krångla när jag skall duscha, anledningen till den noga klistrade plastkanten är ju just att man inte vill ha hur mycket vattenblask som helst på såret!
Pratade med morgonsköterskan om mina problem med att få igång magen (tydligen ett tämligen vanligt problem med EDA i och med att alla tarmrörelser också blir bedövade), och fick lite medicin mot det.
Min rumskompis åkte för övrigt hem igår (den 29:e) så natten har varit lugn och härlig!
Pratade med läkaren när han kom på förmiddagsronden, och jag kan förstå hans argument att jag inte blir bättre där än här hemma så fort de medicinska problemen var klara.
Lustigt nog får jag inte Oxycontin som komplement till Alvedon för att ta mig genom en hel dag, utan helt plötsligt byter man till Tradolan utan att jag hinner prova Tradolan på avdelningen?! Innebär ju bara att jag inte kommer att våga ta det....
Dusch, och efter duschen hade läkaren kollat min journal eftersom jag bitchat mig om varför jag inte fått någon information om 8-timmarsoperationen. Det berodde på att tumören satt så nära levern att kirurgerna fick kapa ett och ett blodkärl eftersom de inte ville riskera att skada levern. Tänk vad enkelt det hade varit om de berättat det på en gång....
Lunch och sedan när jag väntade på mina föräldrar kom en undersköterska/biträde (?) och sade att hon skulle byta plåstret över mitt operationsärr, och jag protesterade för att det var ju faktiskt hyfsat snyggt (kolla på hur kanterna är perfekt klistrade), men hon lyssnade inte eftersom det var "blodigt". Sedan kom hon med ett nytt plåster som var alldeles för kort (vilket jag påpekade och hon sade "nähä"). Sedan när hon tagit av mitt perfekt klistrade plåster så konstaterade hon också att det är alldeles för kort.
Kunde ju inte motså att visa hur mitt agraff-zickzack-sår ser ut (men ni tittar på egen risk)!!!
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4
Sen när biträdet kom tillbaka så konstaterade hon att det inte fanns några längre plåster på avdelningen, så nu har jag fått två olika plåster slarvigt ihopklistrade. Usch, så irriterad jag blir! Kommer dessutom att krångla när jag skall duscha, anledningen till den noga klistrade plastkanten är ju just att man inte vill ha hur mycket vattenblask som helst på såret!
2012-11-30
Sov lite oroligt eftersom jag uppfattat kvällssköterskan som att nattpersonalen skulle komma in och stänga av EDA, så varje gång jag vaknade kollade jag om den var igång. När sedan morgonpersonalen kom så visade det sig att jag missförstått det hela och sedan stängde morgonpersonalen av den... :-) (man kanske inte skall lägga sig i så mycket...)
Frukost med fast föda, dvs havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk, en ostfralla och kaffe! Härligt, härligt!
På förmiddagen kom personalen in och plockade bort katetern, vilket var lite korkat i och med att jag fortfarande satt fast i EDA-slangen i ryggen. Kändes förvånansvärt lite när de plockade bort katetern; hade trott/inbillat mig att det skulle kännas mer som efter ureteroskopin men det gjorde det inte.
Strax före lunch blev jag av med EDA'n, och visst känns det mer men det är egentligen inte så farligt.
På em kom avdelningsläkaren in och talade om att de tänker skriva ut mig på lördag och det kändes väl sådär.
Pratade med Darling E på kvällskvisten innan På spåret och hon ville naturligtvis se hur långt jag är "uppsprättad", så jag tog lite bilder och skickade över. Om ni vill så kan ni klicka här eller här. (egentligen är det bäst att kolla på bilderna "tvärtom", ger lite mer relativitet i och med att naturliga utgångspunkter som naveln är med på den andra bilden).
OBS: Ni får själva stå ut med "blekfet" och "medelålders"....
Mediciner: Fragmin, maxdos Alvedon, Oxycontin.
Frukost med fast föda, dvs havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk, en ostfralla och kaffe! Härligt, härligt!
På förmiddagen kom personalen in och plockade bort katetern, vilket var lite korkat i och med att jag fortfarande satt fast i EDA-slangen i ryggen. Kändes förvånansvärt lite när de plockade bort katetern; hade trott/inbillat mig att det skulle kännas mer som efter ureteroskopin men det gjorde det inte.
Strax före lunch blev jag av med EDA'n, och visst känns det mer men det är egentligen inte så farligt.
På em kom avdelningsläkaren in och talade om att de tänker skriva ut mig på lördag och det kändes väl sådär.
Pratade med Darling E på kvällskvisten innan På spåret och hon ville naturligtvis se hur långt jag är "uppsprättad", så jag tog lite bilder och skickade över. Om ni vill så kan ni klicka här eller här. (egentligen är det bäst att kolla på bilderna "tvärtom", ger lite mer relativitet i och med att naturliga utgångspunkter som naveln är med på den andra bilden).
OBS: Ni får själva stå ut med "blekfet" och "medelålders"....
Mediciner: Fragmin, maxdos Alvedon, Oxycontin.
2012-11-29
Sovit mycket bättre (antagligen på grund av att den 73-åriga farbrorn i samma sal som mig inte gör så mycket väsen av sig, till skillnad från uppvak där det sprang folk hela tiden), och var därför mycket piggare när mamma & pappa kom och hälsade på.
Fick dessutom börja dricka vätska igen; dock begränsade mängder pga EDA'n; och det är inte så mycket man får in på 5 dl om man då dessutom skall räkna in lunchsoppa, middagssoppa och lite annat dittan och dattan.
Mediciner: EDA, Fragmin, maxdos Alvedon, började med Oxycontin pga planerat borttag av EDA.
Fick dessutom börja dricka vätska igen; dock begränsade mängder pga EDA'n; och det är inte så mycket man får in på 5 dl om man då dessutom skall räkna in lunchsoppa, middagssoppa och lite annat dittan och dattan.
Mediciner: EDA, Fragmin, maxdos Alvedon, började med Oxycontin pga planerat borttag av EDA.
2012-11-28
Tänker egentligen inte skriva så mycket om 28:e-30:e, det mesta finns på facebook (och är dessutom tämligen ointressant).
Kortkort sammanfattning:
trött, ont i magen, slut, fick reda på att operationen tagit mer än 8 timmar än planerade 2-3. Om jag vetat hur jag skulle känna mig på onsdagen så skulle jag ha avstått från att operera bort njuren, så det är faktiskt bra att inte veta allting i förväg....
Mediciner: Fragmin, EDA, maxdos Alvedon
Kortkort sammanfattning:
trött, ont i magen, slut, fick reda på att operationen tagit mer än 8 timmar än planerade 2-3. Om jag vetat hur jag skulle känna mig på onsdagen så skulle jag ha avstått från att operera bort njuren, så det är faktiskt bra att inte veta allting i förväg....
Mediciner: Fragmin, EDA, maxdos Alvedon
2012-11-27 em/kväll/natt....
18:35 stod klockan på när jag "vaknade". Jag inbillar mig att jag varit vaken tidigare, för 18:35 hade jag en spray-flaska med vatten i höger hand och eftersom jag redan visste att det var en sprayflaska måste någon ha gett mig information om det.
I alla fall blev det lite "måndag hela veckan", för 18:35 upprepades om och om igen, och sedan efter kanske 10 st 18:35-uppvaknanden blev klockan 18:37 (eller nåt sånt), och så samma procedur over and over again.
Från början var allt lite på "distans" och dessutom uppblandat med rena drömsekvenser som helt enkelt inte kan vara sanna (som t.ex att jag hjälpte till fysiskt med att ställa in operationsborden inne i operationssalen) och i och med det var jag inte riktigt helt säker på vad som var reellt och vad som bara var inbillning.
Som jag upplevde det så sov jag inte några längre stunder förrän framåt morgonkanten på onsdagen, och därmed var jag tämligen slut när jag kördes upp på avdelningen igen vid 9-tiden på onsdag.
Dock: inget obehag eller illamående, och jag kan inte påminna mig att jag hade ont mer än pga felaktig liggställning.
I alla fall blev det lite "måndag hela veckan", för 18:35 upprepades om och om igen, och sedan efter kanske 10 st 18:35-uppvaknanden blev klockan 18:37 (eller nåt sånt), och så samma procedur over and over again.
Från början var allt lite på "distans" och dessutom uppblandat med rena drömsekvenser som helt enkelt inte kan vara sanna (som t.ex att jag hjälpte till fysiskt med att ställa in operationsborden inne i operationssalen) och i och med det var jag inte riktigt helt säker på vad som var reellt och vad som bara var inbillning.
Som jag upplevde det så sov jag inte några längre stunder förrän framåt morgonkanten på onsdagen, och därmed var jag tämligen slut när jag kördes upp på avdelningen igen vid 9-tiden på onsdag.
Dock: inget obehag eller illamående, och jag kan inte påminna mig att jag hade ont mer än pga felaktig liggställning.
2012-11-27 förmiddag
06:00
Väckning. Fick lite medicin att inta (två alvedon + något lätt lugnande inför epiduralen). Duschade igen med antisvampmedel, fick nya rena kallingar + tröja att ha på mig + strumpor som man inte fick gå på golvet med.
Gick och lade mig igen efter duschen och en kopp svart kaffe.
07:30
Blev nerkörd till operation där två trevliga sjuksköterskor satte infarterna som urologens sjuksköterska misslyckades med (men det är egentligen inte en rättvis jämförelse; de satte direkt i armarna och inte i ovansidan på handen).
07:45
Narkosläkaren kom och hälsade och förklarade hur det hela skulle gå till, och epiduralen var väl satt på kanske 5 minuter och det obehagligaste var när han tvättade ryggen med sprit; i övrigt kan jag inte påstå att jag ens kände när han bedövade inför själva kateterinförandet i ryggen.
Strax före 8 rullade vi in i operationssalen, eller rättare sagt: vi rullade nog in i något förrum och sedan minns jag inget mer...
Väckning. Fick lite medicin att inta (två alvedon + något lätt lugnande inför epiduralen). Duschade igen med antisvampmedel, fick nya rena kallingar + tröja att ha på mig + strumpor som man inte fick gå på golvet med.
Gick och lade mig igen efter duschen och en kopp svart kaffe.
07:30
Blev nerkörd till operation där två trevliga sjuksköterskor satte infarterna som urologens sjuksköterska misslyckades med (men det är egentligen inte en rättvis jämförelse; de satte direkt i armarna och inte i ovansidan på handen).
07:45
Narkosläkaren kom och hälsade och förklarade hur det hela skulle gå till, och epiduralen var väl satt på kanske 5 minuter och det obehagligaste var när han tvättade ryggen med sprit; i övrigt kan jag inte påstå att jag ens kände när han bedövade inför själva kateterinförandet i ryggen.
Strax före 8 rullade vi in i operationssalen, eller rättare sagt: vi rullade nog in i något förrum och sedan minns jag inget mer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)