Ujujuj.... 2014-03-25

Har egentligen inte med min njure att göra, men eftersom jag samlar lite "sjukdomsrelaterat" här så får det gå ändå.

Tisdag kväll 18:30:
Skulle gå från kontoret i Kista till personalparkeringen. På vägen passerar man en ganska brant (asfalterad) backe där det (tyvärr) samlats ganska mycket grus... Helt plötsligt for fötterna undan och jag ramlade ner på knäna.

Som vanligt: snabb titt omkring för att se om det var någon som såg, och sedan snabbt upp igen!

Såg att jag fått hål på byxorna på båda knäna och tänkte "Äsch, det är väl bara ett skrubbsår och en stukning", så jag linkade ner till bilen och körde 10 mil hem. Väl hemma linkade jag mig upp tre trappor utan hiss, och konstaterade att jag fått ett tämligen stort jack på vänster knä. Tänkte först bara plåstra ihop det, men beställde en taxi (20:15), linkade mig ner för trapporna igen och åkte till akuten.

21:00
Väl på akuten gjorde en sköterska rent såret och konstaterade att ortopeden nog måste titta på det.

Efter ungefär två timmar kom en ortoped som konstaterade att det måste sys, så han bedövade, gjorde rent, klippte bort och sydde 5 stygn.

Sedan tyckte han även att både fotleden och knät skulle röntgas för att se att det inte var något mer, så iväg till röntgen som konstaterade att ett ben i fotleden var av... :-(

00:30
Tillbaka till ortopeden för gipsning, röntgen igen för att se hur gipsningen gått och en kortfattad kryckutbildning!

02:00
Hemma och linka upp med gips och två kryckor 3 våningar!

Så nu sitter jag här med gips i uppåt 6 veckor och linkar mig fram med kryckor!

Skall tillbaka för omrönten om cirkus 10-12 dagar (har inte fått tid än) och om det ser bra ut då slipper jag gipset och får en "pjäxa" i stället, ser det medelbra ut får jag fortsätta med gipset, och ser det dåligt ut blir det operation...

Igår....

...var jag på undersökning igen (eller rättare sagt: jag var på röntgen för två veckor sedan, och igår fick jag reda på resultatet).

The same procedure as last time, dvs komma in till läkaren, sätta sig ner på en stol och vänta på att läkaren läser igenom min journal. Lika irriterande varenda gång!

I alla fall så är allt helt OK med mig, så nu kan ni sluta oroa er i sex månader framöver...

:-)

Whoopie Doo...

Kom just på att det antingen var årsdag igår (för operationen) eller idag (för första vakna dagen med bara en njure).

Kanske värt att fira?!

2013-08-29

Nu är det länge sedan jag skrev något, vilket mest beror på att det inte händer så särskilt mycket.

I slutet av maj var jag på röntgen, och sedan dess har jag väntat på resultat.

Idag var jag in och fick resultatet, och allt är helt OK! Inga metastaser, inga tecken på fel på min kvarvarande njure. Enda problemet är att jag fått ett litet bråck, men jag har inga problem av det så de tänker inte göra något åt det.

Något som förvånar mig varenda gång jag kommer till min läkare är att de inte läser journalen i förväg?! Idag fick jag vänta i knappt 40 minuter efter utsatt tid på att få komma in och helt krasst så hade jag lika gärna väntat 45 minuter och kommit in till en påläst läkare, i stället för att vänta 40 minuter, komma in och vänta 5 minuter till medan han läser journalen...

Med idag var en liten blyg läkarstudent (AT-läkare?). Hon såg inte en dag äldre ut än 17, och jag kände mig helt plötsligt väldigt, väldigt gammal...

2012-12-14

Här händer det inte så mycket. Plockade bort alla agrafferna igår, vilket var mer eller mindre smärtfritt till skillnad från vad jag hört från någon. Visst, det "nöp" till vid någon enstaka agraff, men abslut inga problem.

Härligt att vara av med dem, det stramar mindre i såret nu.

Nästa "event" är återbesök för att träffa kirurgen den 21:a december...

Väsentligheter....

Darling E skrev om mig i ett inlägg för någon vecka sedan, och i min kommentar till det inlägget så skrev jag att jag börjat omvärdera vad som är viktigt eller inte, och nu vill hon, frågvis som hon är, veta vad jag menade med det!

Det är helt enkelt så här: jag har aldrig varit en särskilt spontan eller impulsiv person, så jag är inte riktigt sån att jag bara kommer på att "Nu vill jag göra det här" och så gör jag det. I stället så tänker jag "Nu vill jag göra det här", men sedan rinner det ut i sanden i avvaktan på något slags planering som aldrig blir av, och sedan sitter man och ångrar sig att det inte blev gjort.

I samband med beskedet om min tumör så fick jag lite känslan av att jag inte skulle få tid att göra allt som jag (eventuellt) skulle vilja göra: resa till New York och gå på Metropolitan, resa till Kina, eller varför inte resa till Darling E och hälsa på?!

Som det känns just nu, dvs i princip som innan jag fick tumör-beskedet, så vet jag faktiskt inte om det kommer att bli så mycket skillnad i praktiken, men jag tror i alla fall att jag insett att livet faktiskt är begränsat och att det gäller att passa på så länge man kan! 

(vilket kommer att innebära att jag skall försöka övervinna min känsla av att komma och tränga mig på och störa, och faktiskt komma iväg till Darling E på vårkanten någon gång... :-)

2012-12-07

Hemma igen, efter några dagars behandling på  sjukhus. Mår betydligt mycket bättre. Mitt operationssår varar fortfarande något, men nu har odlingssvaren kommit och jag har bytt antibiotika från och med idag till en mer specialiserad version, så det skall nog ordna sig!