...var jag på undersökning igen (eller rättare sagt: jag var på röntgen för två veckor sedan, och igår fick jag reda på resultatet).
The same procedure as last time, dvs komma in till läkaren, sätta sig ner på en stol och vänta på att läkaren läser igenom min journal. Lika irriterande varenda gång!
I alla fall så är allt helt OK med mig, så nu kan ni sluta oroa er i sex månader framöver...
:-)
6 kommentarer:
Hurra!!
(Och vilket j-a oskick det är, det där att de inte kan bemöda sig om att läsa innan man kommer, tycker jag.)
Heja, heja!
Det måste kännas underbart!
Skall jag vara ärlig så förstår jag inte riktigt varför jag skall dit egentligen?!
Han kunde lika gärna läsa journalen utan att jag sitter och tittar på, och så skulle han kunna skicka ett mail och antingen (A) tala om att allt är frid och fröjd eller (B) be mig komma in för ett samtal.
Kan i och för sig förstå att (B)-alternativet i så fall kan tolkas som negativt (även om han kanske bara vill diskutera något annat), men det känns lite omständligt...
Skönt att det är bra med dig! :-)
// Lisbeth
Det är inte bara oskicket att sitta och läsa journalen under besöket som retar upp mig. Om man ställer en fråga som gäller den åkomma man sökt för, så kan läkaren slå upp någon sida på nätet och vända skärmen mot en så att man får läsa själv. Det kan man väl för fan göra hemma.
Härligt! 👍
Skicka en kommentar