2012-12-14

2012-12-14

Här händer det inte så mycket. Plockade bort alla agrafferna igår, vilket var mer eller mindre smärtfritt till skillnad från vad jag hört från någon. Visst, det "nöp" till vid någon enstaka agraff, men abslut inga problem.

Härligt att vara av med dem, det stramar mindre i såret nu.

Nästa "event" är återbesök för att träffa kirurgen den 21:a december...

2012-12-10

Väsentligheter....

Darling E skrev om mig i ett inlägg för någon vecka sedan, och i min kommentar till det inlägget så skrev jag att jag börjat omvärdera vad som är viktigt eller inte, och nu vill hon, frågvis som hon är, veta vad jag menade med det!

Det är helt enkelt så här: jag har aldrig varit en särskilt spontan eller impulsiv person, så jag är inte riktigt sån att jag bara kommer på att "Nu vill jag göra det här" och så gör jag det. I stället så tänker jag "Nu vill jag göra det här", men sedan rinner det ut i sanden i avvaktan på något slags planering som aldrig blir av, och sedan sitter man och ångrar sig att det inte blev gjort.

I samband med beskedet om min tumör så fick jag lite känslan av att jag inte skulle få tid att göra allt som jag (eventuellt) skulle vilja göra: resa till New York och gå på Metropolitan, resa till Kina, eller varför inte resa till Darling E och hälsa på?!

Som det känns just nu, dvs i princip som innan jag fick tumör-beskedet, så vet jag faktiskt inte om det kommer att bli så mycket skillnad i praktiken, men jag tror i alla fall att jag insett att livet faktiskt är begränsat och att det gäller att passa på så länge man kan! 

(vilket kommer att innebära att jag skall försöka övervinna min känsla av att komma och tränga mig på och störa, och faktiskt komma iväg till Darling E på vårkanten någon gång... :-)

2012-12-07

2012-12-07

Hemma igen, efter några dagars behandling på  sjukhus. Mår betydligt mycket bättre. Mitt operationssår varar fortfarande något, men nu har odlingssvaren kommit och jag har bytt antibiotika från och med idag till en mer specialiserad version, så det skall nog ordna sig!

2012-12-06

2012-12-06

Howdie, darling chipmunks!

En fråga till er som kanske vet mer än jag: har det blivit omodernt med antibakteriell sårtvätt, t.ex med klorhexidinsprit??

I min lilla värld som kan vara väldigt begränsad ibland så tvättar man variga sår för att helt enkelt få bort så många bakterier som möjligt på mekanisk väg.

Så här ser det ut hittills:

Tis morgon: akutläkaren klämde, sköljde och satte på nytt förband. Ok, även om jag kanske hade föredragit något annat än saltvatten som tvättvätska.

Tis kväll: förbandet helt genomvarigt, men när jag frågade sköterskan så sade hon att de inte byter förband på kvällar och att det är bättre att vänta till morgonen efter.

Ons morgon: en av de bättre sköterskorna kom för att byta förband. Med sig hade hon "patientvårdsbricka 1A" med en plastpincett, 4 st små bomullstussar i storleksklassen som min lillfingernagel ungefär, samt en yttepytteliten flaska med saltvatten, detta för att tvätta ett sår som är ungefär 35x5 cm...

Ons kväll: en annan sköterska kommer för att byta förband. Hon har i alla fall med sig lagom stora svampliknande kompresser att"gnugga" runt med, men.... samma gamla vanliga saltvatten!

Vad  är det för vits egentligen att t.ex sprita händerna, lysknappar osv om vi ändå inte avänder något antibakteriellt direkt på såren??

Näe, ge hit en äkta distriktssköterska från 50-talet så skulle jag inte behöva sitta här och ha tråkigt....

PS: det kan ju vara så att jag har missuppfattat saltvattnet, men det är i alla fall det sköterskorna säger, och vid de tillfällen som dag sett flaskan så har det varit nacl-lösning!

2012-12-04

2012-12-04

Vaknade strax efter 02:00 och behövde gå på toa.

Märkte efter ett tag att det rann var från mitt sår.

Skall jag vara ärlig: för 4-5 år sedan hade jag nog klistrat över ett plåster, gått och lagt mig och tagit det med vårdcentralen när de öppnar.

Så icke numera! Jag ringde 1177 och frågade vad  de tyckte, och de tyckte nog att jag skulle åka till akuten. Klädde därför på mig och beställde en taxi.

Väl framme vidtog lite pappersexercis, men det innebär att jag inatt knäckt fribeloppsgränsen så nu betalar jag inget mer de närmsta 10 månaderna för läkar- eller specialister.

Pappersexercisen tog väl 5 minuter, och efter det kom jag direkt in till sjuksköterskan på triagen. Hon tog diverse prover och tog mig med till ett rum för att träffa läkaren. Det tog däremot lite längre tid innan han dök upp, kanske en halvtimme (obs: fortfarande snabbt som jag ser det). Han konstaterade att jag fått bakterieinfektion under huden i op-såret, och sedan tvättade han och en undersköterska bort så mycket de kunde, satte antibiotikadropp och lade in mig på avd 30 igen.

Efter det har det inte hänt så mycket tyvärr. Har fått en påse med antibiotikadropp till, men det är ingen som tittat på såret, ingen som frågat om jag vill ha en Alvedon eller två, ingen som frågat hur det känns med såret osv....

Uppdatering: jag dristade mig till att fråga sjuksköterskan om min Fragminspruta, och då talade hon snorkigt om att hon höll på med medicinerna, och att jag inte var enda patienten.... så vi får väl se om jag får den...

Uppdatering II: jodå, jag fick min fragmin cirkus 45 min sent, och mina Alvedon, och lite mer antibiotikadropp, så nu är jag nästan glad och nöjd igen!

2012-12-01

2012-12-01 (just nu)

....och nu kommer vi egentligen fram till det som Jerry efterfrågade nämligen hur jag mår just nu!

Jag mår i mitt tycke förvånansvärt bra!

Ja, jag har ont när jag reser mig och en liten stund efter att jag kommit upp, men sedan funkar det ända tills att jag skall sätta mig ner igen. Samma sak så är det hemskt att vända sig i sängen, men med lite planering så går det med.

Är dessutom lite halvtaskig i magen, men det är nog en kombination av dålig sömn, lite mat, morfinbedövning av tarmarna och för mycket kaffe (på fastande mage). Det skall vi nog kunna fixa till med lite lagoma mängder med havregrynsgröt!

Får också lite febertoppar då och då, men det blir mindre och mindre.

2012-12-01

Dags att åka hemåt idag tydligen!

Pratade med morgonsköterskan om mina problem med att få igång magen (tydligen ett tämligen vanligt problem med EDA i och med att alla tarmrörelser också blir bedövade), och fick lite medicin mot det.

Min rumskompis åkte för övrigt hem igår (den 29:e) så natten har varit lugn och härlig!

Pratade med läkaren när han kom på förmiddagsronden, och jag kan förstå hans argument att jag inte blir bättre där än här hemma så fort de medicinska problemen var klara.

Lustigt nog får jag inte Oxycontin som komplement till Alvedon för att ta mig genom en hel dag, utan helt plötsligt byter man till Tradolan utan att jag hinner prova Tradolan på avdelningen?! Innebär ju bara att jag inte kommer att våga ta det....

Dusch, och efter duschen hade läkaren kollat min journal eftersom jag bitchat mig om varför jag inte fått någon information om 8-timmarsoperationen. Det berodde på att tumören satt så nära levern att kirurgerna fick kapa ett och ett blodkärl eftersom de inte ville riskera att skada levern. Tänk vad enkelt det hade varit om de berättat det på en gång....

Lunch och sedan när jag väntade på mina föräldrar kom en undersköterska/biträde (?) och sade att hon skulle byta plåstret över mitt operationsärr, och jag protesterade för att det var ju faktiskt hyfsat snyggt (kolla på hur kanterna är perfekt klistrade), men hon lyssnade inte eftersom det var "blodigt". Sedan kom hon med ett nytt plåster som var alldeles för kort (vilket jag påpekade och hon sade "nähä"). Sedan när hon tagit av mitt perfekt klistrade plåster så konstaterade hon också att det är alldeles för kort.

Kunde ju inte motså att visa hur mitt agraff-zickzack-sår ser ut (men ni tittar på egen risk)!!!
Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4

Sen när biträdet kom tillbaka så konstaterade hon att det inte fanns några längre plåster på avdelningen, så nu har jag fått två olika plåster slarvigt ihopklistrade. Usch, så irriterad jag blir! Kommer dessutom att krångla när jag skall duscha, anledningen till den noga klistrade plastkanten är ju just att man inte vill ha hur mycket vattenblask som helst på såret!




2012-11-30

Sov lite oroligt eftersom jag uppfattat kvällssköterskan som att nattpersonalen skulle komma in och stänga av EDA, så varje gång jag vaknade kollade jag om den var igång. När sedan morgonpersonalen kom så visade det sig att jag missförstått det hela och sedan stängde morgonpersonalen av den... :-) (man kanske inte skall lägga sig i så mycket...)

Frukost med fast föda, dvs havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk, en ostfralla och kaffe! Härligt, härligt!

På förmiddagen kom personalen in och plockade bort katetern, vilket var lite korkat i och med att jag fortfarande satt fast i EDA-slangen i ryggen. Kändes förvånansvärt lite när de plockade bort katetern; hade trott/inbillat mig att det skulle kännas mer som efter ureteroskopin men det gjorde det inte.

Strax före lunch blev jag av med EDA'n, och visst känns det mer men det är egentligen inte så farligt.

På em kom avdelningsläkaren in och talade om att de tänker skriva ut mig på lördag och det kändes väl sådär.

Pratade med Darling E på kvällskvisten innan På spåret och hon ville naturligtvis se hur långt jag är "uppsprättad", så jag tog lite bilder och skickade över. Om ni vill så kan ni klicka här eller här. (egentligen är det bäst att kolla på bilderna "tvärtom", ger lite mer relativitet i och med att naturliga utgångspunkter som naveln är med på den andra bilden).

OBS: Ni får själva stå ut med "blekfet" och "medelålders"....

Mediciner: Fragmin, maxdos Alvedon, Oxycontin.

2012-11-29

Sovit mycket bättre (antagligen på grund av att den 73-åriga farbrorn i samma sal som mig inte gör så mycket väsen av sig, till skillnad från uppvak där det sprang folk hela tiden), och var därför mycket piggare när mamma & pappa kom och hälsade på.

Fick dessutom börja dricka vätska igen; dock begränsade mängder pga EDA'n; och det är inte så mycket man får in på 5 dl om man då dessutom skall räkna in lunchsoppa, middagssoppa och lite annat dittan och dattan.

Mediciner: EDA, Fragmin, maxdos Alvedon, började med Oxycontin pga planerat borttag av EDA.

2012-11-28

Tänker egentligen inte skriva så mycket om 28:e-30:e, det mesta finns på facebook (och är dessutom tämligen ointressant).

Kortkort sammanfattning:
trött, ont i magen, slut, fick reda på att operationen tagit mer än 8 timmar än planerade 2-3. Om jag vetat hur jag skulle känna mig på onsdagen så skulle jag ha avstått från att operera bort njuren, så det är faktiskt bra att inte veta allting i förväg....

Mediciner: Fragmin, EDA, maxdos Alvedon

2012-11-27 em/kväll/natt....

18:35 stod klockan på när jag "vaknade". Jag inbillar mig att jag varit vaken tidigare, för 18:35 hade jag en spray-flaska med vatten i höger hand och eftersom jag redan visste att det var en sprayflaska måste någon ha gett mig information om det.

I alla fall blev det lite "måndag hela veckan", för 18:35 upprepades om och om igen, och sedan efter kanske 10 st 18:35-uppvaknanden blev klockan 18:37 (eller nåt sånt), och så samma procedur over and over again.

Från början var allt lite på "distans" och dessutom uppblandat med rena drömsekvenser som helt enkelt inte kan vara sanna (som t.ex att jag hjälpte till fysiskt med att ställa in operationsborden inne i operationssalen) och i och med det var jag inte riktigt helt säker på vad som var reellt och vad som bara var inbillning.

Som jag upplevde det så sov jag inte några längre stunder förrän framåt morgonkanten på onsdagen, och därmed var jag tämligen slut när jag kördes upp på avdelningen igen vid 9-tiden på onsdag.

Dock: inget obehag eller illamående, och jag kan inte påminna mig att jag hade ont mer än pga felaktig liggställning.

2012-11-27 förmiddag

06:00
Väckning. Fick lite medicin att inta (två alvedon + något lätt lugnande inför epiduralen). Duschade igen med antisvampmedel, fick nya rena kallingar + tröja att ha på mig + strumpor som man inte fick gå på golvet med.

Gick och lade mig igen efter duschen och en kopp svart kaffe.

07:30
Blev nerkörd till operation där två trevliga sjuksköterskor satte infarterna som urologens sjuksköterska misslyckades med (men det är egentligen inte en rättvis jämförelse; de satte direkt i armarna och inte i ovansidan på handen).

07:45
Narkosläkaren kom och hälsade och förklarade hur det hela skulle gå till, och epiduralen var väl satt på kanske 5 minuter och det obehagligaste var när han tvättade ryggen med sprit; i övrigt kan jag inte påstå att jag ens kände när han bedövade inför själva kateterinförandet i ryggen.

Strax före 8 rullade vi in i operationssalen, eller rättare sagt: vi rullade nog in i något förrum och sedan minns jag inget mer...

2012-11-26

Nylaxerad, antisvampdusch, urologen (nr 3 i ordningen) har varit här och ritat streck så att de inte tar fel på höger och vänster. Det enda som inte gått bra var att sätta en infart på handen; hon stack och stack och stack och till slut gav hon upp (tack och lov) så nu får narkospersonalen göra det istället....

Nu ska jag lägga mig så att jag är pigg och alert i morgon!

Lovar att höra av mig när jag piggnat till igen.

2012-11-10

Oj....

När man får bekymmersamma "hallå" från AB och mail från Darling E så vet man att man inte uppdaterat tillräckligt mycket...

Här är i alla fall allt bara bra! Syster Maud ringde häromdagen (torsdags) och talade om att min operation blir av den 27/11, och före det skall jag in på undersökningar den 19-20/11.

För att inte operationen skall bli ännu mer försenad så blir det en annan läkare än min ordinarie som opererar, men i och med att jag bara träffat min ordinarie läkare i cirkus 15 minuter totalt så har jag inga synpunkter på det; utan jag förutsätter att Landstinget har anställt bra läkare...


2012-11-01

Undrar om jag skall  fira mina metastasfria lungor med att beställa Le Comte Ory av Rossini på DVD?? Det tror jag att jag gör....

Kommentarer...

Tydligen har det varit svårkommenterat, så nu har jag tagit bort alla spärrar...

Om det blir för mycket spam förbehåller jag mig dock rätten att slå på verifieringen igen....

:-)

2012-11-01

Gav till slut upp med det tröstlösa väntandet på att få besked om röntgen för över en vecka sedan, klev upp riktigt tidigt och ringde och bokade en telefontid till kl 08:00 idag.

En trevlig sköterska ringde upp tämligen exakt kl 08:00 och talade bland annat om att mina lungor såg helt OK ut, och att syster Maud höll på och planera in min operation; inget datum än dock (men det spelar inte någon större roll för mig just nu, det är bara härligt, härligt, härligt att de inte hittat några metastaser)!!!

Undrar bara lite varför de inte kan ringa upp själva och tala om att lungröntgen såg OK ut? Hade besparat mig några oroliga dagar....

2012-10-28

Slutade röka för drygt en vecka sedan, och det har gått förvånansvärt bra; antagligen för att mina små vänner nikotintuggummina hjälper till att plana ut problemen när min hjärna börjar stänga av. Något som däremot inte funkar alls är Nicotinells sugtabletter; de löser upp sig alldeles för fort och ger mig halsbränna.

Var hem till en vän i fredags och åt middag och drack vin, och lånade två cigg av henne, men jag kan ärligt säga att det varken var särskilt gott eller att jag kände något större sug efter fler... (och numera kan jag till och med gå förbi askkopparna utanför affärer utan att snegla om det finns några härliga fimpar (även om jag aldrig skulle plocka upp en; något slags självkontroll har jag faktiskt...)).

Var och köpte en blodtrycksmätare idag, och jag ligger på ungefär 125/75 vilket väl är tämligen bra. Såg hos wikipedia att folk med njursvikt skall ha lägre blodtryck, men jag vet inte riktigt om jag räknas till den kategorin?! Det gör jag väl egentligen inte, den ena fungerar inte alls och den andra fungerar bra... (hoppas jag i alla fall).

2012-10-23

Väntan.....

Var på datortomografi idag eftersom man vill veta om jag eventuellt har metastaser i lungorna.

Undersökningen tog cirka 10 minuter, och det har jag väntat på sedan den 5:e oktober, dvs nästan 3 veckor.

Fick reda på av röntgensköterskan att resultatet kommer att meddelas av min läkare om cirka 1 vecka.

Är lite tröttsamt att hela tiden vänta på att något skall hända...

2012-10-14

14:e oktober

På grund av tekniska problem så fick jag inte se hela Donizetti (Kärleksdrycken). Efter pausen tappade bion länken till livesändningen från Metropolitan, och alla i publiken fick traska hem igen...

Nu är de viktigaste personerna i släkten informerade om min situation, vilket känns bra. Det är alltid lite trixigt om man inte skall berätta det för någon, och då får man alltid problem med vad man kan säga till vem och hur...

I morgon skall jag bråka med försäkringskassan igen. Nu har jag skickat i princip samma fråga två gånger med två olika svar. Enligt det senaste svaret kommer jag inte att kunna få sjukpenning trots att min arbetsgivare betalar in fulla sociala avgifter för mig...

2012-10-13

13:e oktober

Härlig höstdag, och med mig är allt bara bra!

En förändring dock: efter att ha sovit på vänster sida i snart 50 år så måste jag byta till att sova på höger eftersom jag blir öm i magtrakten om jag ligger på vänster, antagligen för att tumören (som sitter på höger njure) börjar bli så tung att den tynger ner för mycket.

Ikväll opera live från Metropolitan! Lite Donizetti livar väl alltid upp lite!

2012-10-11

Appropå alien baby...

....i förra inlägget:

Jag känner mig som Noomie Rapace i Prometheus när hon får reda på att hon väntar en liten alien och springer mot operationsmaskinen:

Get it out, get it out!

11:e oktober

När jag var hos min urolog och fick min dom så talade han om ungefär femtielva gånger att om jag hade några problem eller frågor var det bara att ringa till Urologen och be att få prata med honom så skulle han vara tillgänglig eller ringa tillbaka.

Problemet är bara att om man ringer Urologen får man reda på att telefontiderna är slut och att man får ringa tillbaka i morgon bitti kl 06.00, och provar man med landstingets växel så kopplar de bara till Urologen och så får man reda på att telefontiderna är slut....

Rackarns! Jag hade ju velat få tag på honom nu i och med att min njure (eller min "alien baby") börjat blöda igen....

2012-10-07

Was it worth it?

Det är väl inte helt utrett, men om jag inte rökt så hade jag antagligen inte befunnit mig i den situation jag gör idag...

Räknade ut att 35 års rökning kostat drygt en halv miljon, och för mig snart dessutom den ena av mina två njurar, så svaret är självklart, nej, det var inte värt det!

Jag kan inte ha det ogjort, men jag hoppas att någon enstaka person (helst flera) inser att det inte är värt ett enda dugg att röka!




Blogga...

Bestämde mig idag för att lägga upp den här bloggen.

Fyller väl egentligen ingen annan funktion än för att jag skall få skriva av mig lite.

Har lagt upp historiken hur vi kom hit, och så får vi se hur framtiden blir.

Kan väl konstatera att det väl finns en ganska stor risk att jag inte blir pensionär...

5:e oktober

Tid hos urologen: 13:00

Var där tidigt (som vanligt) och satt och väntade i 20 minuter eller så.

Fick komma in till urologen som meddelade att jag hade en tumör (13 cm stor) på min högra njure, och att de kommer att operera bort den inom 4 veckor. Före det skall de göra en extra röntgenundersökning av lungorna (inom 2 veckor). På datortomografin syns inga spår av att tumören har spritt sig.

Fattade inte riktigt om det var tumören eller njuren som skulle tas bort, så jag frågade, och de tar både njuren och tumören. Tydligen så är risken att tumören är elakartad 80-85% och de vill (vågar) inte chansa.

Förvånansvärt lugn och sansad....

Klar hos urologen: 13:20


2:a oktober

Fick ett telefonsamtal från urologen att jag skall dit på fredag och prata med min urolog.

Lite oroande i och med att det vid alla andra undersökningar har hetat att "resultaten kommer att skickas till din husläkare"....

30:e september

Dags för datortomografi (i en annan stad och på en söndag av alla dagar).

Förra gången jag röntgade njurarna (för typ 25 år sedan) var man tvungen att fasta i tre dagar, men numera måste man bara en timme före undersökningen kissa, och sedan skall man dricka en liter vatten.

Gick på toa, satte mig i bilen, åkte till ICA och köpte två halvlitersflaskor och åkte till den andra staden, ivrigt drickande vatten.

Kom fram, fick vänta 20-25 minuter (var tidig), och sedan kom en sjuksköterska och förklarade hur undersökningen gick till (hur det känns när kontrastmedlet sprutas in osv).

Var faktiskt ganska intressant att vara med om. Inga resultat där och då, skall meddelas till min husläkare.

28:e september

Besök hos urologen för att göra en ureteroskopiundersökning, dvs man går upp med en liten kamera och kollar på urinvägarna/urinblåsan inifrån.

Obehagligt precis i början när sköterskan sprutade in bedövningsgel i urinröret, och precis när urologen stack in röret med glasfiberoptiken. Obehaget varade dock bara kanske max en sekund per gång, och sedan var det faktiskt riktigt intressant att se sig själv från insidan.

Om han (urologen) upptäckte något så dolde han det väl...

Resultaten kommer att redovisas via min husläkare.

13:e september

I morse kom blodet i urinen tillbaka efter nästan en hel veckas frånvaro.

Ringde och pratade med distriktssköterskan; jättetrevlig! Fick info att jag hade bra blodvärden och att det inte fanns några spår av bakterier, så urinvägsinfektionen kan vi nog räkna bort.


7:e september

Hemsk eftermiddag/kväll igår, blev blockerad flera gånger av levrat blod, och funderade om jag skulle åka till akuten för att sätta in en kateter, men det släppte till slut vid 23-tiden igår kväll, och efter det har det inte varit mer blod.

Åkte in till läkarstationen med ett urinprov.

6:e september

Blod i urinen igen. Fick läkartid på eftermiddagen.

Kunde inte lämna urinprov, blockerad med levrat blod. Läkaren tog lite diverse blodprover och kollade prostatan och den var (vad han kunde avgöra) helt OK.

Remiss till urologen + datortomografi.

4:e september

Gick upp för att kissa, och toaletten förvandlades till ett blodbad!

Hade lite svårt att somna så jag googlade lite, och fick upp cancer i njuren, njursten, prostatacancer, cancer i urinblåsan och urinvägsinfektion. Vi får väl hoppas på det senare.....