Darling E skrev om mig i ett inlägg för någon vecka sedan, och i min kommentar till det inlägget så skrev jag att jag börjat omvärdera vad som är viktigt eller inte, och nu vill hon, frågvis som hon är, veta vad jag menade med det!
Det är helt enkelt så här: jag har aldrig varit en särskilt spontan eller impulsiv person, så jag är inte riktigt sån att jag bara kommer på att "Nu vill jag göra det här" och så gör jag det. I stället så tänker jag "Nu vill jag göra det här", men sedan rinner det ut i sanden i avvaktan på något slags planering som aldrig blir av, och sedan sitter man och ångrar sig att det inte blev gjort.
I samband med beskedet om min tumör så fick jag lite känslan av att jag inte skulle få tid att göra allt som jag (eventuellt) skulle vilja göra: resa till New York och gå på Metropolitan, resa till Kina, eller varför inte resa till Darling E och hälsa på?!
Som det känns just nu, dvs i princip som innan jag fick tumör-beskedet, så vet jag faktiskt inte om det kommer att bli så mycket skillnad i praktiken, men jag tror i alla fall att jag insett att livet faktiskt är begränsat och att det gäller att passa på så länge man kan!
(vilket kommer att innebära att jag skall försöka övervinna min känsla av att komma och tränga mig på och störa, och faktiskt komma iväg till Darling E på vårkanten någon gång... :-)
4 kommentarer:
,-))))
Perfektamente!
Du är såååå välkommen!
Varför inte ta Anders i hampan i vår och se till att ni båda kommer i väg till New York (efter en liten semester i det gula huset), Elisabet? Det vore väl perfekt?
ab: men NY är inte my cup of tea ,-)
Du kan ju göra resarch för någon bok och göra honom sällskap!
Nej, nej, det passar nog bäst för er darlingar :) - men Halland är ju inte dumt det heller.
Skicka en kommentar